Steriliserad tillslut
Äntligen hände det, jag fick en tid för att sterilisera mig. Efter två års väntan pga pandemin! Den som väntar på något gott väntar alltid för länge.
Det var så att mindre än en vecka efter diagnostiseringen av Adenomyos så fick jag samtal från sjukhuset om att det nu fanns möjlighet för ett datum när jag kunde genomgå sterilisering som jag väntat länge på (två år är rätt länge) jag blev superglad över samtalet o hon som ringde berättade vad jag behövde göra innan dess o det var undersökningar o provtagning för o se så jag klarar en operation. Eftersom jag kunde gå redan nästa dag så fick jag bilder skickade på kallelsen som skulle ta för lång tid att posta, så att jag visste vart jag skulle gå nånstans.
Först fick jag däremot fylla i en lååång hälsodeklaration via nätet som kändes som 100 sidor lång. Sista delen var det med en förfrågan ifall jag var intresserad av o delta i en studie om steriliseringsmetod o det var ju lätt o svara ja på o då handlar det om att man blir med i en utlottning inför operationen om dom ska använda vanlig metod när dom klipper eller en nyare då dom tar bort större delen av äggledaren.
Nu lär jag hitta lättare på Csk (Centralsjukhuset) efter alla besöken till :
- Lung & blodtryck test
- EKG
- Blodprov & urinprov
Det som var jobbigast inför operationen var att fasta! Hahah ja det var det som jag upplevde som värst o då var det 6 Tim innan som gällde, sen sluta dricka vätska två Tim innan. Väl vid incheckningen var jag rätt förvirrad för nu var jag ju på helt okänd mark men det gjorde inget för jag blev väl omhändertagen o visad hit o byta om o sen dit för att prata sista gången med ansvarig om vissa detaljer o om jag undrade något. Väl i rummet för operationen så skulle jag lägga mig i en rätt konstig stol liknande bänk? Sen kom flera personer in o två av dom kände jag igen rösterna på trots munskydd. Det gick snabbt med o få insatt nålar på handryggen o sen blodtrycksmätare sen gav dom mig typ beröm för att jag verkade så lugn o glad för oftast är patienter så nervösa. När dom gav mig morfin gick det fort o bli sååå tung o snurrig i huvudet. Väl dags för o ta ljupa andetag av narkosen så kom jag inte ihåg mer.
Jag sövdes runt kl 12:19 och vaknade upp o såg klockan visa kl 15:11 så jag hade sovit ett par timmar. Var riktigt jobbig i halsen o torr, tydligen var jag intuberad under tiden o det hade jag inte fattat att jag skulle vara. Men jag var i övrigt bara trött som fan o lite stel i nacken o öm nertill såklart. Fick sen smörgås, saft o nyponsoppa (kall) o det var gött! Fick information om hur det gått o vad som skulle ske nu, tex skulle jag få ta dessa sprutor i en vecka framåt för o undvika blodpropp eftersom min operation varade i över en timma. Jag misstänker att dom tog bort hela äggledarna då men ska inte läsa journalen förrens om helst ett år pga studien för då ska dom fråga mig vad jag tror. Det var klurigt o förstå hur man skulle ta sprutan först men jag fick hjälp av mamma så efter det kunde jag göra det själv. Fick ju fina blåmärken efter sprutorna o sen kliade det över magen, vanlig biverkning tydligen.
Nu är det två veckor sedan jag gjorde operationen o ärren läker fint, men jag väljer att ha plåster på för att inte pilla på stygnen ett år veckor till.