ensam, trött o oförstående

jag har verkligen börjat känna mig så ensam, sen jag blev drabbad av utmattningssyndrom så har min ork o energi begränsat mig massor o spec nu på sista tiden. jag har det inte alls så socialt längre, är rädd för att folk jag har kontakt med via fb döljer mina statusar (inte kunnat få prata ut tillräckligt mycket när behoven kommer) för väääldigt få visar att dom ser eller läser.

sen att jag vart tvungen o tacka nej till mycket, först pga ekonomin men nu mest pga att jag vet verkligen inte om jag kommer orka. idag fyller jag år också men bryr mig faktiskt inte så mycket över det MEN DÅ skriver väldigt många ett grattis trots att man knappt pratat med varann. sen att jag har känt att det blir mer uttröttande med bussresorna till o från min ort och karlstad som typ allt händer då är det 1 mil emellan.

har typ ingen att kunna umgås med bara kort stund i hemmet utan får åka in till stan o hänga i en föreningslokal o hoppas det kommer fler än 1-2 pers... min hälsa o folks oförståelse för hur det har tärt på mig har verkligen gjort mig så ledsen, jätte trött dagligen o nu typ gråter av trötthet över att jag faktiskt inte alls har nå vidare socialt liv idag. Typiskt att det ska behöva gå såhär långt tack vare f-kassan och arbetsmarknadens usla förståelse!