- Auctober 16 unmasking

Denna gång blir det o skriva om masking alltså maskera. Tänk att det trodde jag inte att någon som jag med vetskapen om min diagnos redan som liten skulle göra detta mer o mer ju närmre vuxenlivet jag kom.

Men jag minns hur jag faktiskt i början av gymnasiet medvetet började att observera hur nya personer var i miljöer jag skulle börja vara i för o veta hur jag kunde agera själv, där var ju egentligen ett tydligt tecken på att börja maskera. Man blev ju bombarderad med kritik om man inte var på vissa sätt, måste passa in o inte vara sig själv när folk säger att man ska slappna av o vara sig själv (not) att hela tiden utanför hemmet behöva vara medveten om hur jag står, går, ansiktsuttryck med mera. Samtidigt som man arbetstränar o ska vara på alerten o vid raster även vara social med kollegor istället för att kunna lägga sig ner i ett tyst o dämpat rum i 15 min för o varva ner. Man får tillslut ingen energi kvar o blir då mest frånvarande o lixom borta.

Det är först under senaste åren jag lärt mig vad detta maskerande menas för oss med npf, det är fan inte lätt o undvika det men när jag klarar av det så sparar jag oftast lite extra energi. Ett exempel har jag med min misse Nova här nedanför. Visst ser hon sur eller grumpy ut men hon är inte alls det, utan nöjd o fullt fokuserad på våran promenad o håller koll så att inga rovdjur smyger runt. Även när hon är glad o nöjd ser hon ut som en med resting bitch face (haha)